Soffpotatis

William har lackat på vädret. Dessutom är det trist när brorsan är på dagis och mamma gör en massa måste-grejor.

Så han tar sig en förmiddagslur till "sommarlovs-morgon" i soffan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Utvecklingsfaser

Tänk att den här lilla godisbiten snart är 3 år. Med denna ädla ålder har också en vilja av stål.
Hur mamma och pappa än gör så blir det fel i denna lilla 3 -åringens värld. Det kan handla om hur man skalar och delar hans ägg,i vilket glas man väljer att hälla upp hans mjölk, vilka kläder man plockar fram, vilket pålägg man lägger på hans smörgås. Ja, egentligen allt!
Samtidigt som han förvandlas till ett arg-bi i en handvändning, lika snabbt kan han bli bebbsig och ska mysa och sitta i knät. Vi förstår såklart att detta är en Utvecklingsfas eller en begynnande trotsperiod som vi bara får hänga med på och rida ut.

En annan sak i Hugos utveckling är hans språk. Från ena dagen till den andra har han verkligen fått mun-diarré. Så roligt! Igårkväll gick munnen på honom varenda sekund. Han berättade de mest fantastiska historierna om när han och William åkte motorcykel, tåg och polishelikopter i Indien och Afrika och träffade på tigrar. Underbara barn-fantasier.




Sen har vi nästa lilla kille. Här händer det också grejer. Från en dag till en annan har han gått från liten till pojke. Han hänger storebror i hasorna, ska göra samma som honom och leker sina egna fantasilekar.
Hans vilja går heller inte av för hackor. Om han möter motstånd lägger han sig på golvet och dunkar huvudet i backen.

En retsticka har han också blivit. Så fort han kommer nära Hugo ska han peta och daska till honom. Igår när han somnat och vi skulle bära honom till hans säng måttade han efter Hugo i luften, på väg till hans säng...typ i sömnen.
Så fort Hugo sitter i mammas knä blir det gråt och tandagnisslan.svartsjuk så det förslår.
Mellan trots och retsticka-fasoner så
Är William verkligen en solstråle. Ett riktigt charmtroll som får oss andra tre att skratta flera gånger om dagen med hans galna upptåg!

-Posted using BlogPress from my iPhone

Playdate

För Hugo betyder fredagar lek och bus med William och mamma, då han är ledig.

Igår var det urkass väder så vi åkte hem till Aston och Charlie, tillsammans Isabel.

Aston, Isabel och Hugo är lika gamla och har känt varandra sedan de låg i magen. De har umgåtts flitigt sen de bara var någon månad gamla. Jättekul! Charlie är senaste stjärnskottet i mammagruppen, som består av ca 8 mammor och ca 17 barn.
Hugo var ganska så blyg men tinade upp lagom till det var dags att åka hem. Då jagade och kittlade killarna varandra och blev hur uppspelta som helst.

Hur som helst hade vi en kul dag- som alltid hemma hos Aston och Charlie.


Barnen målar. Bilden är lånad från Helene (http://webmosterhelene.blogspot.com).

Posted using BlogPress from my iPhone

Busunge med diverse skavsår

Vår dator är sönder och är på lagning, så vi har lite Bloggpaus.



Williams finger läker bra. Fast han är irriterad på bandaget och sliter gärna bort det.
Som om inte kastrullolyckan vore nog så stod han på huvudet ( näsan ) igår, rakt ner i asfalten. Så nu har han tejpat finger och skrapsår i hela ansikten.

Eftersom Hugo alltid varit försiktig så försöket vi vänja oss vid att ha en orädd tuffing....puhu...

(Foto från i vintras)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hejdå hår. Del 2

Idag passar Mamma på att göra ett ego-inlägg och visar upp ny frilla och nya färg.

Karamell!

Vår lilla karamell.

Vill äta själv! Med egna bestick. Att mata går inte för sig. Då kastas det mat och gafflar i hela köket.
En tuffing! Kutar iväg all världens väg. Man ägnar storebro en sekund och han är 50 meter bort. Tittar inte bak.

Pratar gör han! vinkar till kleti och pleti. Blir polare med fyllegubbar och bittra tanter som inte dragit på munnen sen 1900 frös ihjäl. Dem får vår lilla karamell att tina upp.
Uppmärksamhet ska han ha! Hela tiden och mycket. Tittar man bort lägger han sig raklång på marken och trycker fram stora tunga tårar. En klar stjärna till dramaten.

Han växer och lär sig nya saker varje dag. Redan 15 månader.
Vår lilla Karamell.

Hejdå hår

Nu är Williams lockar borta till fördel för en lätthanterlig pojkfrilla, i stundande sommarvärme. Plötsligt försvann bebis-looken.





- Posted using BlogPress from my iPhone