I Lördags var det premiär för mig att gå på babysim. I början var det mysigt men i slutet blev jag lite rädd. Så då fick jag gå upp. Efter simmet sov jag som en stock i tre timmar på raken. Vattnet gör en trött bannemig trött.
Ett trix : Hålla skeden med tänderna , titta snett upp till höger & gapskratta. Kan du göra så? Nä jag tänkte väl det!
På Söndagen tog vi en långpromenad och till slut hamnade vi i Solna Centrum och då fick jag helt plötsligt en massa nya kläder. 2 nya pyamaser, ett par PO.P-mockasiner, strumpor och nåt annat som jag inte minns nu.
Min sömn har varit bättre i helgen och kanske är den här utvecklingsfasen, som tagit så mycket energi av oss alla, på väg bort? Jag vaknade bara en gång inatt och behövde tröst. Det är lite jämfört mot vad jag behövt senaste tre veckorna, som krävt tröst flera gånger per natt.
Med bärselen & sjalen får jag följa med i alla rum och det gör att jag inte behöver ha seperationsångest som jag fått så fort föräldrar kommit ur sikte, senaste tiden.
Däremot har jag blivit lite avvaktande mot nya folk. Jag tänker faktiskt inte flina upp mig till allt och alla längre!
Ligger fortfarande lågt med att krypa. Mycket skönare att ligga ner. Man är väl inte dum?
